Tack för alla vänliga ord, det värmer! Självfallet så går ju graden av nattsvarthet upp och ner. Ibland så ser jag till och med fram emot att bo ensam med tillförsikt. Så skönt att rå sig själv och bara kunna göra vad man vill. Det som måste lösas snart är ju var jag ska flytta. Har kontakt med en mycket stressad man som har radhuslägenheter till uthyrning, som aldrig har tid att prata med mig. Ett underhandsbesked är i alla fall att de nog ska ha något ledigt till den 1 december. Det blir i en liten håla utanför Ulricehamn, de har som varje ort med självaktning numera en rondell. I detta fall är den stor som ett uppfällt paraply ungefär!

     Några av mina vänner har varit här och grävt upp halva tomten! Han vi hyr av vill att gräsmattan ska återställas, så därför måste allt bort. Det är 100-tals perenner och lökar! De sistnämnda är ju inte så lätta att hitta nu när de är överblommade, men han får väl köra över dem med gräsklipparen och de stör. En kompis har kört skytteltrafik för att ta hand om växter som jag får tillbaka bitar av sedan om jag skulle vilja. Det är himla smidigt att vi kan göra så! Hon får en massa växter och jag har kvar dem samtidigt liksom.

     Jag satte ju ut en annons på ett lokalt internettorg om att jag ville köpa svenska äpplen. En svarade som har underbart fin och god frukt. Jag fick tag på en massa plommon med på samma ställe. Nu har jag kokat upp mängder av äppelmos, -saft och -gele samt en massa burkar med plommonmarmelad med kanel.  Det står fortfarande närmare 40 kg äpplen ute på trappen som jag ska ta mig an snart. Jag gör mos som man gjorde innan man började passera det. Skalar och skär ner i bitar. Det blir ett tjockt, blankt, mos med lite bitar i som är så mycket godare! Vi ska åka till min mamma på torsdag så jag ska ta med en del dit. Tillsammans med alla vinbär så är det mängder med konserver i år. Men jag börjar ju bli så gammal att jag behöver allt konserveringsmedel jag kan få i mig så ;)

Vinden mojnade här på eftermiddagen och molnen försvann. Som genom ett trollslag och plötsligt så badade allt i ett stålande solljus. Höstfärgerna glöder. Jag går ut på bryggan och fotar lite, för att inpränta vyerna, för att ta farväl kanske...  Min sambo har bestämt att vi inte ska leva tillsammans mera. Det vi var två om att starta och ta ansvar för gäller inte längre. Vad jag vill och tycker gills inte alls.

     Huset är uppsagt till den sista november. Det är ett tag sedan detta blev bestämt, men jag har väl hoppats eller något. Jag är så jävla arg att jag skulle kunna tänka mig att elda upp hus och bil och hela millivitten! Jag är så ledsen och förtvivlad att om jag bara kunde lägga mig ner och dö skulle jag nog göra det. Men livet måste ju gå vidare... och det gör det ju. Jag är ledsen att en del av mina vänner får veta det så här, men jag orkar inte riktigt med alla frågor och medlidande. Jag hoppas att ni förstår.

     Tog med Engla ut i koppel och kollade efter lite svamp. Snårskog och en massa ris att lära sig att kryssa emellan och undvika att fastna i. Efter ett tag fattade hon hur det funkade och det gick jättebra! Sedan var alla hundarna ute på tomten och busade och jag tränade lite inkallning, hon är jätteduktig! Engla följer med mig och Varga och Frost flyttar med husse. Katterna ska vi försöka att placera ut, så att de kan få fortsätta att vara ute. För oss blir det väl att övervintra i lägenhet till att börja med.

Bestämde mig för att göra en svampsås i stället för vitlökssmör. Torkad Karl Johan som fick koka länge i vispgrädde med lite kryddor för att sedan toppredas en aning innan servering. Muuuuuuuuummmmmmsssss! Potatisgratängen blev ok trots att det var ganska färska potatisar, men lite vetemjöl fixar det mesta ;) Lagom frästa minutbiffar av utskuren kotlett och tillsammans blev det väldigt bra. Kom på NU att jag glömde salladen - haha! Gjorde en äppelpaj på en ny sorts äpplen som jag fått av en kompis, de var lite sura, men under ett tjockt täcke med marsansås så funkade det. En lyckad tillställning på det hela taget!

I morgon kommer ett par kompisar hit så vi ska käka och dricka lite gott. Det ska bli trevligt. Hoppas att jag kan få tag på potatis som är så gammal att det blir en bra gratäng av dem. Det är så gott och känns riktigt höstigt nu efter sommarens allt grillat och potatissallad.

     Det känns lite som om jag bloggar med vänster hand senaste tiden, som om jag inte riktigt är närvarande. Men det har sina randiga och rutiga, jag ska återkomma till det någon dag här framgent.

     Engla är så duktig, det gick så fort för henne att förstå det här med rumsrenhet att det är fantastiskt! I morse så fick jag sova till klockan 10.00 och då var det telefonen och inte hon som väckte mig. Hon är verkligen en underbar litet hund!

Maxis ungar sover mesta dels inne på nätterna nu sedan det blivit kallare. Men de flyr fortfarande om vi kommer för nära. Två av dem är lite modigare, men inte sjutton får vi krama och gosa med dem som man vill göra! De är så fina, så proportionerliga och bra i formen. Nu ligger de spridda i köket med Bellas och Lizzies kattungar och sover.

     Engla och jag har tränat kast med liten (tyg)katt idag. Hon tycker att det är så roligt att springa och hämta den. Hon har blivit en fena på att stjäla kattleksakerna, de är mycket roligare än de, ganska likadana som jag köper till henne. För drygt en vecka sedan så fick hon en fästing i pannan, jag tog bort den genast och fick med alla kroppsdelarna av de. Trots det har lilla bäbban en stor knöl än i dag som bara inte vill lägga sig. Jag har kollat flera gånger att den är helt borta och det är den. Ändå går hon omkring som en liten blivande enhörning. Knölen är inte röd eller varm eller öm eller något sådant. Någon som har en förklaring?

... kan man säga att Engla är i dag! Vi har haft en kompis här som har en jämngammal labrador/golden retriverkorsning. Först var Engla väldigt fundersam på om de skulle leka, men sedan kom hon visst i håg att de haft roligt innan och så var det full fart igen. De har rasat runt i trädgården i flera timmar och nu ligger hon helt utslagen i soffan och sover. Så nyttigt för en liten hund. Hon är verkligen duktig, stannade när jag sa ett skarpt nej när hon försökte följa med Vixen och matte till bilen. Jag borde nog träna lite mer med henne, det blir så lätt att man bara ser hundarna som en grupp här. Särskilt linförighet borde vi ägna oss åt.

     Den här attans förkylningen vi haft, jag är inne på tredje veckan och husse på sin andra, ger sig bara inte. Den sitter så djupt ner i lungorna att vi har rena avgrundshostan och man är matt och orkeslös som en trasa. I dag har vi grävt en del i trädgården och jag är helt slut nu. Kanske skulle lägga mig i soffan med Engla och sova!

     I dag var jag på min favoritloppis och fyndade bland annat flera trevliga böcker. Hittade en av mina favorit sagor som jag hörde ofta som liten i en nyare upplaga så jag köpte den. Lilla Brum-Brum heter den och är full av underbara bilder. Jag har i och för sig lovat mig själv att jag ska rensa i bokberget i höst, för det ligger en massa fådda böcker som jag inte ens läser.

I går natt var det fullmåne och riktigt bra ljus när jag gick ut med hundarna sista vändan. I kväll är det varmare, himlen täckt av moln och mörkret liksom suger upp varje uns av ljus. Stearinljuset jag tänt på altanen som sällskap när jag röker sprider nästan inget ljus alls. Det är en enorm skillnad att bo här ute i skogen i mörkret mot inne i ett samhälle. Jag är faktiskt mörkrädd måste jag erkänna! Det går bra när det är vindstilla och man hör allt som händer omkring sig. Men när vindarna viner och det knakar överallt så är jag allt lite knäsvag. Jag är lika mörkrädd i stan förvisso och där finns det nog större skäl att vara det med...

Det börjar skifta i gul och rött i skogen runt omkring oss, så vackert att det inte går att beskriva! Hösten kommer med stormsteg som vanligt och man känner sig som varje år lite tagen på sängen. I strålande sol som i dag blir man nästan andlös över fägringen.

     Sitter och väntar på att det ska komma ett par vänner och befria mig från en del av växtligheten utomhus. Sådant som är över i växthuset, man sår jag aldrig någonsin ett lagom antal frö. Perenner som är stora och måste delas, somligt som sprider sig med utlöpare och fröer. Det finns en massa av mycket!

     I går fick jag ett mail från Eksjö och bilder på när busarna Warg och Silver träffats och lekt. Jag blir så stolt när jag ser dem, tänk att vi är skyldiga till de där vackra och underbara hundarna! Att det blev så lyckade avkommor efter Frost och Varga. Det verkar som om en del av valparna mörknar, Engla och Loke och att andra bara blir ljusare som Balto och Yla. Silver rodnar på ryggen och kanske Warg blir mörkare med. Fascinerande att det är så olika i samma kull. Jag tror att vi haft tur också, som fått tag på så bra valpköpare som förstår rasen och gillar att jobba med sina hundar. Jag kollar ofta blocket.se och ser att liknande korsningar prissänks och verkar bara svåra att bli av med. Vi är så tacksamma och glada över att vår kull lyckades så bra på alla sätt!